dan före dan
Snälla läs inte detta...
Ingen ångest över kräkandet bara ångest över att jag inte tror att bullarna kommit upp. Så täppt i näsan att jag knappt kan andas utan måste pausa för att flämtande andas, tog nezeril för att jag naivt trodde det skulle hjälpa så jag kunde fortsätta. Men det gjorde det givetvis inte... Druckit vatten och vilar ett tag kanske kan jag få upp bullarna lite senare.
Hör hur vansinnigt det låtet och hade någon annan skrivit det hade jag blivit förfärad och äcklad över att en människa kan sjunka så lågt.
Men för mig är det inte vansinnigt, för mig finns det inget annat alternativ.
Imorn ska jag göra det, har svårt att greppa vad det egentligen jag är på väg att göra. Försökte både få tag på min psykolog och min läkare idag utan att lyckas, skit också skulle verkligen behöva prata med dem. Har ju bestämt mig och det är det enda jag kan göra om jag någonsin ska kunna må bättre. Vet ju det men ändå vet jag ingenting och känner mig så osäker, tror iof att det mkt är på grund av att jag inte vet hur min chef kommer att reagera. Tänk om hon har något ess i rockärmen som jag inte vet om som kommer omkullkasta allt, tänk om hon har någon snara som gör att jag är fast där för evigt.
Vågar inte gå och lägga mig för då kommer nästa dag så snart.
Kraaaaaaam aaaaahhhhh
Ingen ångest över kräkandet bara ångest över att jag inte tror att bullarna kommit upp. Så täppt i näsan att jag knappt kan andas utan måste pausa för att flämtande andas, tog nezeril för att jag naivt trodde det skulle hjälpa så jag kunde fortsätta. Men det gjorde det givetvis inte... Druckit vatten och vilar ett tag kanske kan jag få upp bullarna lite senare.
Hör hur vansinnigt det låtet och hade någon annan skrivit det hade jag blivit förfärad och äcklad över att en människa kan sjunka så lågt.
Men för mig är det inte vansinnigt, för mig finns det inget annat alternativ.
Imorn ska jag göra det, har svårt att greppa vad det egentligen jag är på väg att göra. Försökte både få tag på min psykolog och min läkare idag utan att lyckas, skit också skulle verkligen behöva prata med dem. Har ju bestämt mig och det är det enda jag kan göra om jag någonsin ska kunna må bättre. Vet ju det men ändå vet jag ingenting och känner mig så osäker, tror iof att det mkt är på grund av att jag inte vet hur min chef kommer att reagera. Tänk om hon har något ess i rockärmen som jag inte vet om som kommer omkullkasta allt, tänk om hon har någon snara som gör att jag är fast där för evigt.
Vågar inte gå och lägga mig för då kommer nästa dag så snart.
Kraaaaaaam aaaaahhhhh
Kommentarer
Postat av: Anni
Det är klart att jag läste ändå. Inte konstigt att du mår dåligt med tanke på vad du har framför dig i morgon. Kan du ändå känna dig lite lättad över att du bestämt dig? Din chef kan inte hindra dig. Hon kan försöka övertala dig att stanna, men det är en helt annan sak. Försök att ringa psykologen i morgon bitti också för att få lite stöttning. Tidigt på morgonen går de ju ibland att få tag på.
Stor stor kram till dig. Det kommer att bli bra. Jag lovar, det kommer att bli bra!
Trackback
