två samtal

Läkaren ringde ikväll, kryss i taket. Har faktiskt känt mig lite bortglömd och nonchalerad då jag inte fått någon ny tid och inte heller mer medicin vilka tog slut idag. Med tanke på att jag försökt få tag på honom i en vecka nu så var det ändå skönt att han ringde idag. Han tyckte iaf att jag skulle höja antideppen till dubbel dos, så ska börja med det imorn när jag hämtar ut mina nya piller. Hoppas bara inte jag får samma biverkningar som när jag började för de var något överjävliga. 

Blev smått chockad innan idag då min sjukgymnast ringde för att höra hur det var med mig med tanke på hur dåligt jag mådde i fredags. Så gulligt av henne men jag känd emig helt ställd och visste inte riktigt hur jag skulle reagera, bete mig eller vad jag skulle säga. Kände mig obekväm och osäker. Inte van vid sådan omtanke. Hur tar man emot det? Jag ville helst bara slå allt ifrån mig och säga att allt bara var bra och att hon inte behövde ringa eller oroa sig. Vill inte att hon ska komma nära.
Läskigt.

tillägg:
På tal om min sjukgymnast så i fredags när jag var hos henne sa hon något tänkvärt. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet innan men det gav ändå lite hopp eller nått. Det var när jag sa att jag önskade att få känna glädje och ledsamhet och inte bara denna tomhet, likgiltlighet eller ilska. Då påpekade hon att vi ju skrattat bara en liten stund tidigare och om jag inte kände något då? Nej, jag kan skratta men jag kan inte säga att jag känner glädje. Då frågade hon mig om jag ändå kunde känna att jag hade roligt åt det vi skrattade åt. Och det gjorde jag ju, det var ju inget falskt skratt utan det var ju för att det blev en rolig situation. Ni kan inte ana vilken upplevelse det var att faktiskt kunna säga att Ja jag hade roligt. Kanske lite trögt att inte sett det på det sättet tidigare, men jag har inte varit kapabel till det. Men nu kan jag säga det, visst jag kan inte definiera vad glädje är för mig men jag kan känna att något är roligt. FANTASTISKT!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0