frokenlejon

Orkar inte ta tag i nått just nu. Minsta lilla känsla eller tanke om vad som helst puttas tillbaka så snabbt som det bara går med hjälp av mat mat mat i mängder, lyckades dock hejda mig från att nu vid 9 sätta på ugnen för pommes och bea.
Fan vad ångesten har rivit i mig idag och dum som jag är har jag tagit till det sämsta av verktyg, bara trycker undan allt. Förutom att jag känner mig sprängfylld av mat så känner jag mig sprängfylld av obehandlade känslor och tankar, men orkar inte ta tag i det, vågar inte. Inte just nu, inte just idag.
Första stoppet får bli när löneavtalet kommer och lönesamtalet (huga :( ) kan hållas............TYST!!!!!!!!!! Bort med alla jobbigheter som svämmar över och som gör att jag inte kan andas. Kan inte ta tag i eller göra nått förrän avtalet är i min hand men ändå så kommer ångesten och kväver mig. Varför kan jag inte bara ta saker för vad det är och att det inte i min kropp och i min själ ska förstoras upp till ett giganstiskt monster som inte går att besegra annat än med mat och att förtränga och trycka undan det.
Vill bara sova, men vill inte slappna av, vågar inte slappna av. Hatar stunden mellan det att man lagt sig och till man väl somnar, den skräms och väsnas.