frokenlejon

Är så sliten just nu.
Min fina vän A mår så dåligt, cancern har trol spridit sig till lymfan och jag gör allt jag kan för att vara där för henne men jag kan ju inte ta bort cancern och stoppa den i mig stället.
Ovanpå det har vi haft det väldigt känslomässigt jobbigt på jobb och min vän T har det tufft med sin före detta man och min granne/hyresvärd/väns hund mår jättedåligt och har trol cancer den också. Sen har inte "killen" hört av sig på hela veckan förrän idag vilket givetvis gett mig tvivel om honom och om mig själv. Men som sagt han har hört av sig idag.
En löjlig sak som jag verkligen inte borde tycka är jobbig eller må dåligt över är att en annan vän som är i thailand på en efterlängtad och väl värd semester har värsta skitvädret med åska och regn, hur är det möjligt att jag kan känna dåligt samvete för det!!!??? Men det har jag iaf och tycker så synd om henne.
Sen försöker jag plugga inför tentan så mkt som möjligt men shit vad svårt det är att koncentrera sig och verkligen ta in informationen jag läser så det ställer till det i min lilla hjärna oxå.
Oj, oj, oj vad mkt gnäll men känns lite mkt just nu.
Jag har inte känt något särskilt själv ang allt med A, inte varit ledsen eller arg eller nått bara sett till att vara lugn och trygg för henne och finnas för henne men nu med min grannes hund så söker det mig jättemycket och gör mig ledsen och likadant med min vän i Thailand och hennes dåliga väder, av någon anledning ger det mig dåligt samvete.
Kan det vara för att det inte är lika nära, då kan jag tillåta mig att känna? Jag kanaliserar känslorna dit?
Hoppas på en goooood natts sömn i min egna säng (sov hos A igår)
Har ju inte kikat in hos er på flera dar så ska nog göra det först.
kram