frokenlejon

Jag vet, jag ska ringa, jag måste ringa. Men vet inte vad jag ska säga. Tvivlar på mig själv och mitt mående så fort jag tänker tanken att ringa och försöker tänka ut vad jag ska säga. Jag har inget att komma med, eller? När jag tänker på det jag ska säga så känns det fånigt och ointressant, oviktigt. Blir så nervös bara av tanken.

Fjärde dagen i rad nu som jag inte kommer upp ur sängen. Känner mig ensam men fruktar att någon ska höra av sig. Gömmer mig åter i böckernas, filmens och tvns värld. Allt för att slippa ta tag i verkligheten. Lägger upp en plan för hur jag ska ta mig från sängen till tvn utan att riskera att bli medveten om verkligheten. Vill duscha men vet ju att där kommer tankarna och känslorna. Rastlös i kroppen av att inte gjort något alls i flera dagar. Saknar frisk luft men det innebär att jag måste klä på mig och gå ut. Kanske senare när det blivit mörkt.