Gråta i regn

Avstängd, så jävla avstängd. Känner ingenting. Känner att jag kanske borde vara ledsen eller iaf lite besviken, fast jo besviken känner jag mig nog lite. Pratat med R, totalt värdelöst, pratade om hur vi ska ha det med oss och om vad han tänker och tycker och han bara maler på om sina åtaganden, givetvis sin dotter(inget konstigt med det), sina hundar, sin jakt, sina arbetstider som gör honom trött alltid. Frågan som jag än inte fått svar på är vad han vill. Frågade hur det hade känts om vi inte sågs mer och det tyckte han inte hade känts bra. Nä, det får man ju hoppas. Men nu fick han besök och tyckte vi skulle höras imorn vilket jag inte kan fatta och det sa jag oxå så han ska ringa sen igen.

Fick pratat med bästa T en sväng emellan och fick lite stöttning. Sen ringde R igen och vi fick pratat lite till men det känns ganska kört men vet inte vad jag tycker om det. Vill bara ha bekräftelse från honom att jag betyder nått, att jag är värd nått, att jag är värd lite jobb. Men tror inte jag får det... E så nära att skicka ett sms till honom och säga att jag tycker det känns tråkigt men den enda anledningen är att jag vill få bekräftelse tillbaka. Vet ju inte själv vad jag vill men sorgen över att det inte verkar kunna funka känns, känns som f-n. Vill ju bara att han ska komma hit och krama om mig och hålla mig hårt och inte släppa. Men vet eg inte om det är så viktigt att det är just han. Vill så gärna men vet inte. Mina tankar och känslor trycks undan av muren av självbevarelsedrift och försvar mot det som kan såra eller kännas.

Ledsen iaf men totalt meningslöst för det är ingen som bryr sig om mina tårar, ingen som tröstar, ingen som finns. Det är som att gråta i regn, det syns inte och det som inte syns finns inte.

Ville så gärna att det skulle funka, att det var R som var min prins men det räcker inte bara med vilja.
Så besviken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0