frokenlejon

Vet egentligen inte om jag har så mkt att säga just nu. Försöker ta tag i mitt bilbekymmer men ångesten kniper om magen så fort jag börjar kolla upp saker, tycker det är så jobbigt och känner mig så villrådig. Jag är så totalt ointresserad och okunnig på bilar och jag har ju inte ens en önskan att lära mig, hur ska jag då kunna lösa mitt problem?
Vill bara gråta över min materiellt problematiska situation. Alltså bilsituationen, så mycket som jag måste ta ställning till, hatar det och kan inte klara av det. Just nu iaf. Återkommer hela tiden till samma sak som genomsyrar det mesta i mitt liv, tillit. Kan jag lita på bilmekanikern? Kan jag lita på allt folk säger? Tänk så går det att laga bilen billigare men tänk om min typ av bil inte har så lång livslängd utan ändå kommer dö av något annat snart?
Blir ledsen bara jag tittar på min fina bil.

Så, blev lite paus i skrivandet. Ringde min bilmek och fick svar på lite frågor. En liten sten som släppt, det är inte lönt att göra något. Bra, då vet jag det (eller bra och bra?!) då kan jag ta nästa steg, ringa banken och fråga om lån. Hon kom tillbaka kl ett i em hoppas jag får tid att ringa då. Lite lugnare nu, kan nog tom ta mig upp ur sängen och äta lite frulle.