Dålig vän

Pratade med T precis om mitt mående idag och shit vilken dålig vän jag är men jag vet inte hur jag ska vara annars. Hon frågade varför jag inte ringt innan idag och det är klart att jag tänkte på det men jag visste inte vad jag skulle säga och var hon skulle kunna göra. Hon försökte få mig att förstå att jag inte behöver veta vad jag ska säga bara jag ringer. Jag vet, men så får jag en bild i huvudet av samtalet och litar inte på att hon verkligen bryr sig om mig utan bara tycker jag är jobbig, tjatig och negativ och kan inte komma på något hon skulle kunna säga för att göra det bättre. Det är så vansinnigt djupt rotat min misstro till alla och jag vet inte hur jag ska lyckas lite på någon någonsin. Så... därav är jag en dålig vän.

Sen tack till Linn för dina stöttande ord. Läste din blogg och herregud vad jag känner igen mig i mycket. Synd bara att man inte kan lämna någon kommentar, hoppas det går att fixa längre fram.

Nu blir det en stilnoct och sängen. Och nej, ataraxen hjälpte föga mot ångesten. Eller rättare sagt den i kombination med en halv limpa mackor gjorde att jag kunde hamna i soffan och någotsånär varva ner och börja andas igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0