Dagbok
Den här bloggen använder jag till att få lov att verkligen bara vräka ur mig all skit som samlas och här kan jag upprepa mig och vara tjatig om och om igen utan att behöva vara rädd att folk ska bli trötta på mig. Jag kan skriva av mig totalt ocensurerat. Även om jag märker på mig själv att jag blivit mer och mer medveten om jag har eller inte har fått någon kommentar och hur många som läser det jag skriver. Och det är klart att jag hade nog blivit lite ledsen om någon av er skulle skriva och säga att nu orkar jag inte läsa mer av ditt tjat som bara snurrar tillbaka till samma punkt hela tiden, nu tänker jag inte läsa mer. Konstigt ändå att människor som man aldrig mött ändå kan betyda så mycket.
Jag måste få skriva av mig här för att orka med vardagen och inte vara totalt nerdeppad dygnet runt. Detta är istället för en dagbok, men vilken dagbok sen där man kan få respons på det man skriver. Jag vet ju hur mina gamla dagböcker ser ut, där har jag nästan bara skrivit när jag mått riktigt dåligt medans här har jag oftast lust att skriva varje dag och då kan man ju även ibland få med lite glädje ocskå.
Tack till alla er som orkar läsa.
Jag kommer aldrig tröttna och tycker att det är jättebra att du skriver precis som du känner vare sig det är negativt eller positivt. Jag känner igen mig så mycket i vad du skriver och tycker att det är en ära att få "delta" i ditt liv, det ger mig lika mycket att läsa som det ger dig att kunna skriva vad du vill! Framför allt för att det på sätt och vis är "skönt"(fast sorgligt) att inte vara ensam om sin problematik men också för att vi kan stötta och hjälpa varandra genom att förstå tankar och känslor, negativa som positiva.
Kram!
Jag känner igen mig så väl i det du skriver och för min del får du skriva hur mkt som helst av vilka känslor som helst. Såväl ledsna som glada, negativa som positiva känslor. Det är ju sådant livet är, eller hur? Jag fortsätter gärna läsa......och kommer fortsätta läsa.....Kramar:)
I sin blogg ska man ju skriva vad man vill. Och det är skönt att få skriva av sig. Jag har gjort detsamma. Kände mig väldigt mörk och deppig förut i mina inlägg.
Och även jag känner igen mig i dina inlägg. Vi med ÄS är ju ofta väldigt lika...
Så fortsätt att skriva av dig!
Kramar Tokerina
Det är klart att du ska skriva av dig!
