litet tillägg
kroppsfixeringen är betydligt mindre även om jag inte kan gå förbi en spegel utan att glo så jag kanske lurar mig själv när jag säger så men ambitionen är inte övermänsklig längre å andra sidan så är också motivationen desto mindre
jag tycker inte om min kropp men det är inte pga den jag inte vill leva
Jag har ätit Mirtazapin, och det fungerade riktigt bra! Det står en del skrämmande saker i bipacksedeln, men jag kände inte av något av det och den "luddighet" som jag upplevde med Fluoxetin märkte jag heller inget av. När jag hade bulimi var Mirtazapin det enda läkemedlet som kunde få mig att minska mina hetsätningsattacker, dessutom, så jag gillar den.
Här är en länk till Fass' information om Mirtazapin:
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20050112000027&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Hej igen!
Jag tycker det låter lite bättre, det här sista inlägget, om att det inte är kroppen som är värst utan själen, då verkar du ha kommit till en punkt där du insett att det i första hand handlar om att du mår dåligt på insidan och att det är där det sitter.
Lycka till!
Håller med Pee (som vanligt!) till 100%
Kramis!
Vill bara påpeka att en vanlig bieffekt av Mirtazapin är viktuppgång. Sen behöver man inte gå upp i vikt men det finns en risk att man gör det, vilket kan göra situationen för oss som redan har problem med kroppsuppfattningen lite mer komplicerad. Känner igen mig väldigt väl i vad du beskriver! Det senaste 1,5 året har jag minskat mitt kompenserande, mycket för att jag varit för deppig men också för att jag har märkt att det inte längre handlat bara om kroppen. Mat har varit min bästa vän och framför allt min medicin mot livet/känslorna. Efter att äntligen fått rätt dos antidepp känner jag mig mycket bättre i humöret, däremot har jag mer ångest och oro än tidigare eftersom jag lite grann "vaknat upp" ur deppigheten och insett vad jag gjort med min kropp. Innan har jag inte orkat bry mig om att ta hand om mig, nu med antideppen som en krycka har jag orken att börja försöka lära mig ta hand om mig själv. Jag tycker inte heller om min kropp men jag kan stå ut med att leva med den på ett annat sätt än när jag var deppig....vet inte o m jag motsäger mig själv, har precis tagit min sömnmedicin och är lite snurrig i huvet:)
I vilket fall tror jag att du kommer kunna komma fram till ett bra beslut. Du kan ju prova en period och se hur det känns och om mirtazapin/medicinen inte gör att du känner dig avstängd kanske det är värt det? Lycka till och kram!
