jobbig fråga!?!
Varför kan jag inte svara på en fråga som är så enkel att svara på:
-Har du gått ner i vikt? frågade en tjej på kören idag
-Va? Jag? Nej, det har jag väl inte, svarade jag lätt skärrad
-Det ser så ut, du ser mer slimmad ut. sa hon
-Jaha, jo nått kilo har jag kanske gått ner, har börjat röra lite mer på mig hmhmhm. svarar jag mumlandes och tittar bort.
-Det är säkert kläderna jag har på mig som får det att se ut så, säger jag och flinar. Hehehe... Ingen annan skrattar.
Jag har ju gått ner några kilo och ffa har jag blivit lite mindre mjuk i kanterna. Varför kan jag då inte svara ärligt och stå för det? Kände mig nästan ännu mer dum efteråt pga att jag svarat som jag gjorde, blev så löjligt och barnsligt. Men jag blev verkligen illa berörd av frågan och så sa hon den så att alla hörde och jag tyckte alla tittade på mig. Visst just nu är jag lite smalare, men nästa vecka är jag kanske/säkert lika tjock igen hörde jag hur det ekade i huvudet.
Varför kunde jag inte bara ta det till mig som något positivt och bara säga tack?
-Har du gått ner i vikt? frågade en tjej på kören idag
-Va? Jag? Nej, det har jag väl inte, svarade jag lätt skärrad
-Det ser så ut, du ser mer slimmad ut. sa hon
-Jaha, jo nått kilo har jag kanske gått ner, har börjat röra lite mer på mig hmhmhm. svarar jag mumlandes och tittar bort.
-Det är säkert kläderna jag har på mig som får det att se ut så, säger jag och flinar. Hehehe... Ingen annan skrattar.
Jag har ju gått ner några kilo och ffa har jag blivit lite mindre mjuk i kanterna. Varför kan jag då inte svara ärligt och stå för det? Kände mig nästan ännu mer dum efteråt pga att jag svarat som jag gjorde, blev så löjligt och barnsligt. Men jag blev verkligen illa berörd av frågan och så sa hon den så att alla hörde och jag tyckte alla tittade på mig. Visst just nu är jag lite smalare, men nästa vecka är jag kanske/säkert lika tjock igen hörde jag hur det ekade i huvudet.
Varför kunde jag inte bara ta det till mig som något positivt och bara säga tack?
Kommentarer
Postat av: Lisa
Jag har också gjort så så många gånger. Ursäktat och försökt att bortförklara viktnedgång!
Postat av: Tant Malin
Jag känner också igen det så på pricken! Hur man stammar och börjar fnissa helt nervöst, när man bara kunde säga "ja, kanske det", eller varför inte "syns det? Vad kul!".
För mig fanns också en känsla av "men gud som de stirrar på mig, tänk att de kan se minsta förändring, då kan de ju kanske se nästa vecka om jag kanske gått upp igen och OJ vad hemskt!"
Trackback
