frokenlejon

Nästan som att jag väntar på att det ska skita sig med K bara så att jag ska få vältra mig i mat igen och bara skita i allt. Hur knäppt får det lov att vara egentligen? Här har jag en snygg trevlig kille som vill träffa mig och som jag vill träffa och så har jag nästan känslan av en längtan efter att det ska gå åt skogen. Hur är det möjligt att det ska få ta upp så mycket plats i mitt liv att jag är beredd att försaka en möjlig kärlek?

Sen är jag nog lite extra gnällig och känslig just nu för jag har värk i en visdomstand och måste trol till tandläkaren :(. Det gör att jag förvisso inte kan äta så mycket men ffa kan jag inte träna som jag vill. Sen har vi i och för sig haft skitmycket att göra på jobb denna veckan så det sliter ju lite det också. Så ja, jag känner mig lite sliten och trött just nu(och överfull av korvmackor, som egentligen inte är så fasligt många).

Men ändå kan det inte förta känslan jag har inför att få träffa K på fredag, jag läääängtar och kan inte låta bli att le lite när jag tänker på det och honom ;).

Hoppas tandvärken är bättre imorgon, att jag kan komma igång med träningen igen och att jag blir nöjd hos frissan.
Inte behöver jag väl ha dåligt samvete för att jag tar en vilodag idag och att jag ätit många korvmackor och ett dubbelnougat? Det är ju inte hela världen, det vet jag ju egentligen men just nu är det det.