frokenlejon

På tre dagar har jag förstört allt jag jobbat på och kämpat för den senaste tiden. Jag är så besviken, arg och ledsen på mig själv och jag känner mig så äcklig men ffa villrådig.

Var hos läkaren idag då min hand har börjat göra ont igen, riktigt jäkla ont, och det visade sig vara en inflammation i en sena eller ett senfästa. Fick en kortisonspruta och stödbandage så ska det förhoppningsvis bli bättre. Fick även svar på min prover och T3-värdet är bra så vi ska prova att öka den lite. Kändes bra.
Iaf fick jag pratat lite med honom om mitt mående. Lite iaf, jag var så nervös och har så svårt att veta vad och hur jag ska säga saker. Men sa som det var att jag inte mår bra med maten men att jag inte själv vet vad för hjälp jag vill ha eller om jag vill ha hjälp. Han skulle kolla på något äs-team i en angränsande stad och så ville han att jag också skulle kolla runt lite och försöka hitta vad jag vill så skulle han hjälpa mig att skicka remisser etc. Visst det låter ju bra, men kände mig så stressad och det kändes bara så ytligt och intetsägande när jag var där. Typ, ja ja så var det ju det här med mitt mående också, ähm, har du tid en sekund till så jag kan få dryfta några saker med dig? Typ, nått sånt sa jag och så hasplade jag ur mig om min äs och ångest i 100km/h.

Vill verkligen inte mer, vill inte, orkar inte, vill bara bli sjuk och försvinna.