tabu

Är så vansinnigt förbannat trött på ensamheten. Behöver, craves for, närhet, läppar, beröring, sex.
Försöker fylla hålet och tröstar mig med så mycket mat att det värker i hela kroppen, hjälper inte, försöker med...hm, ja, ehm, ni vet det Malin skrev om..., hjälper lite för stunden men verkligheten och ensamheten blir ännu tydligare efteråt.
Finner till slut lite ro när jag än en gång kollar igenom olika alternativ till att avsluta mitt liv. Själmordsguider finns det gott om på internet. Det ger mig lugn att veta att det finns alternativ. Jag kan gå igenom de olika medicinerna jag har hemma alt det jag kan få tag på och känner mig lugnare.
Kan verkligen inte förstå hur jag kan känna så, att jag, JAG, nej det kan inte vara jag, det är ju så avskyvärt och förbjudet men jag kan inte bli kvitt tankarna och känslan av trygghet och ro när jag planerar och funderar. Och trots att jag i hjärnan vet att det är fel så skriker hela kroppen att det är rätt och det enda alternativet. 
Sen att jag dessutom har mer skam, eller rättare sagt inte klarar av att skriva ut att jag, hm ja ni vet, än att skriva om självmord det är ju bara inte klokt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0