Ständigt återkommande

15 kanelbullar igår kväll på 20 minuter... och min bästis vill inte tro mig när jag säger att jag gått upp minst ett par kilo den senaste veckan. Och dan som ändå började ganska bra igår men kvällen blev bedrövlig.
Idag har jag iaf varit på gymmet trots skadad hand, man kan ju ändå träna ben, rygg och ffa mage. Kändes skönt.

Nu till det ständigt återkommande... min chef. Att en människa kan få mig att må så dålig och få mig att vara så osäker. Funderar och grubblar oändligt om detta fenomen och hur hon påverkar mig. Ibland tycker jag verkligen allt är hennes fel pga hennes ojämna humör, kontrollerande och att hon inte går att lita på. Men ofta känner jag mig bara usel och att allt är mitt fel och att det är jag som inte kan interagera med människor och ffa då auktoritärer och chefer. Sen försöker jag även se nyktert på det och försöker se intellektuellt varför det blir som det blir och varför jag i perioder verkligen tycker illa om henne och inte respekterar eller litar henne. Vi är båda kontrollmänniskor, hon har ett behov av att hävda sig samtidigt som jag tror att hon är lite konflikträdd(även om hon aldrig skulle erkänna det) och det i kombination med min konflikträdsla och oförmåga att hantera konflikter på att bra sätt och min dåliga självkänsla och självförtroende blir ingen bra kombination. Sen att jag har känslan av att hon helst skulle vilja bli av med mig och hade hon bara kunnat hade hon hellre klonat sig själv än att delegera uppgifter, även de uppgifter som hon egentligen inte tycker om att göra. Jag känner mig inte värdefull eller uppskattad av henne alls. Ibland får jag för mig att hon vill ha det så, hon vill ha mig med dåligt självförtroende och osäker för att jag inte ska tro att jag är något och ta mer plats eller nått, äh jag vet inte. Sen ibland tror jag att hon helt enkelt inte tänker alls, utan det är sådan hon är, hon förstår inte att hon påverkar dem runt omkring sig genom att bla säga att hon tycker det är helt normalt och självklart att tjyvlyssna på vad vi säger, av nyfikenhet säger hon men det gör att man känner att hon inte har någon tillit alls i det man gör. Sen litar jag ju iof inte på henne så jag kan kanske inte begära att hon ska göra det med mig. Hur har jag hamnat i den här snurren? Och hur ska jag ta mig ur den? Har ingen ork att söka annat jobb inte heller självförtroende nog. Och prata med henne klarar jag inte av att försöka göra än en gång.

Kommentarer
Postat av: Lena

Kikar in för o önska dig en underbar helg.. kram

2009-10-24 @ 09:18:11
URL: http://tyrasmamma.bloggagratis.se
Postat av: Bullen

Vad är det du arbetar med, om jag får fråga?

2009-10-25 @ 02:24:21
URL: http://www.bullenstankar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0