frokenlejon

Är egentligen supertrött men har så mycket i mig idag som bara har väntat på att få komma ut.

Vet ju varför jag var ledsen igår och idag.
Min bästa vän T har inte förtroende för mig, hon är rädd för att jag ska bli arg och lämna henne om hon berättar saker när hon mår dåligt. Hon pratar hellre med vänner som inte betyder lika mycket och som hon kan klara av att undvara. Borde väl kanske bli smickrad, men.... jag känner mig såå sårad och ledsen över att hon inte kan prata med mig. Inte så att hon måste dela allt med mig men att veta att hon hellre pratar om så viktiga saker som hennes mående med andra hellre än med mig gör mig så ledsen och besviken.
Vet ju att jag inte själv är så bra på att prata om mitt mående men är det någon jag pratar med så är det ju med henne. Just för att hon är min bästa vän och den enda jag vågar ha lite förtroende för. Men nu vet jag varken ut eller in. Hur kan hon kalla mig sin bästa vän och att hon älskar mig när hon låter mig stå utanför, utan att kunna stötta och hjälpa. Hon borde ju veta att hon kan lita på mig efter allt vi gått igenom tillsammans ffa efter hennes skilsmässa och min utbrändhet.

Var såå stimmig i förmiddags och bävade för att semestern skulle bli förstörd från och med idag. Tog en jätterunda med vovven i skogen innan jag åkte och handlade och klarade av att lugna ner mig ganska bra. Fortfarande sårad men inte så stimmig i kroppen. Ikväll var jag desutom på Sofiero och lyssnade till Malena Ernman och det var helt fantastiskt. Som ni vet sen innan så gör musik underverk med min själ. Det får mitt känsloliv att vakna och jag ler utan att ifrågasätta eller tänka, jag bara är och njuter.

Sen ikväll när jag kom hem ringde Anders och vi bestämde att han kanske ska komma hit på måndag.
Hihi, lite spännande och nu jäklar ska jag komma igån med träningen. Perfekt morot!! Och det är sunda jag som talar inte äs-jag (inte så mkt iaf).