frokenlejon

Haft tre ätardagar och vill bara fortsätta. Har vräkt i mig mat och vräkt av mig alla mina grubblerier på alla i min omgivning, lättare så för tillfället då man kan upprepa sig om och om igen och staka sig och säga vet inte hur många gånger så helst.

Hade varit så trevligt om det känts bra med Anders. På pappret är han ju jättebra men personligheten klickar inte även om han tycker det. Haft sådana funderingar och grubblerier sedan vi träffades i lördags men nog kommit fram till att jag nog inte är så intresserad av att träffa honom igen.
Tankar fram och tillbaka.
Ska jag lyssna till det jag tror är min inre röst, det som känns? Eller, ska jag lyssna till mina minnen av vad min gamla terapeut sa om att jag kanske har en negativ syn på saker och pga av det ge det en chans till och försöka se mer positivt?
Ska jag lyssna till det jag tror är min inre röst, det som känns? Kan jag lita på den? Eller, ska jag lyssna till minnet av hur det var när jag blev tillsammans med mitt ex? Jag var på väg att inte träffa honom mer och så nästa gång vi sågs blev jag förälskad.
Ska jag lyssna till det jag tror är min inre röst, det som känns? Eller, är det pga av att jag äter som jag inte känner något? Försöker jag skydda mig själv från att bli sviken genom att stänga av?

Vet inte om jag vågar lita på mig själv och min inre röst som säger att han inte är något för mig...

Vägrar tro på Pee (förlåt du har så många kloka ord och jag gillar verkligen dina kommentarer men denna gång tänker jag inte hålla med) om att jag inte är redo att träffa någon. Det får verkligen inte vara så för jag tänker fortsätta vara öppen för att träffa någon samtidigt som jag tänker försöka jobba för att få mig själv att må bättre. Vågar knappt tro på det men vägrar att inte tro på det.