Scones

Hemma idag och mår just nu illa efter att ha ätit 1,5 scones. Bara en jäkla massa vitt mjöl som växer i munnen och magen. Men nu är iaf allt mjöl slut och Douglas fick resterna av sconsen.
Solen skiner och jag vill bara ha regn (ovanligt va). Distraherar mig med tv, mat och internet men känner ändå stressen som puttrar under ytan.

Anders ska ringa ikväll. Håller så med i det du skriver Bullen och brukar verkligen ge folk, män, kvinnor mer än en chans för jag tycker precis som du att man växer när man träffar andra. Men när det gäller Anders så har jag nog ändå bestämt mig för att inte träffas igen. Hade han inte bott 30 mil bort hade jag kanske resonerat annorlunda, men det kan man ju aldrig veta. Och jag vill inte ha hit honom över natten och vill inte åka till honom över natten.
Vi har ju pratat en hel del i telefon och då får man ändå en ganska bra bild av hur personen i fråga är och tyvär blev mötet mer en bekräftelse på hans mindre appellerande sidor än de attraktiva sidorna.
Känns skönt att bestämt mig nu kommer bara det värsta att prata med honom om det. Är inte så bra på att formulera mig och är rädd att såra, man kan ju inte undvika det helt men ibland kan jag bli lite plump i mina ordval och det är ju onödigt. Han är ju trots allt en bra kille men inte för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0