Sarkasm

Varit hos ma&pa på kräftskiva. Älskar mina föräldrar men jag mår så dåligt i deras sällskap, de är så sarkastiska mot varandra hela tiden, ffa pappa mot mamma. De är så obehagligt otrevliga och nästan elaka mot varandra under ytan. Har aldrig förstått varför de håller ihop men de är väl förhoppningsvis lyckliga i sitt liv att leva och vill inte ha det anorlunda. Tro mig, jag har ältat mycket om mina föräldrars relation i terapier och väl kommit fram till att det är bara dem som kan ta ansvar för sina egna liv och göra förändringar om de vill det.
Men jag mår dåligt av det och det gör att jag inte vill träffa dem, ffa inte när de har fest. Jag tar åt mig av kommentarerna som pappa säger till mamma och jag blir sårad i hennes ställe. Hon bara skrattar bort det men jag kan inte låta bli att undra om hon inte ändå blir lite sårad innerst inne. Har frågat henne och hon säger att hon inte hör, inget hon lägger vikt vid. Och jag märker att min syster gärna hänger på och suckar, himlar med ögonen och kommenterar när mamma säger saker.
Det i större utsträckning än alla mängder med mat som jag åt ikväll gör mig orolig, ångestfylld och ledsen. Och så är jag rädd att jag ska bli likadan, vet ju redan att jag kan vara ganska tetig och ironisk men jag hoppas verkligen inte jag är sarkastisk. Men tänk om jag uppfattas som det utan att jag vet om det. Tänk om jag sårar med mina ord när allt jag vill är att försöka vara lite rolig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0