Mätt och belåten

Nått har hänt, tror jag, kanske, hoppas. Vet inte om det är för att jag haft min fina bästis hos mig i helgen, solen som äntligen börjar få en positiv effekt på mig, kanske att bloggandet kan ha nått med det att göra, jag vet att det som "Tant Malin" och "Pee" skriver ger mig inspiration eller är det bara är dags för denna period att vända. Vet inte vad, men känner i kroppen en inspiration och tom en motivation till att börja använda mina stavar igen, komma igång och röra kroppen mer och inte äta mer just nu. Har ätit en god middag, med ett gott glas vin och lite glass med varma hallon och jag är nöjd så!! Mätt och belåten. Har tom en skål med cashewnötter framför mig som jag inte bryr mig så mkt om. Ska nog ändå ta ett tuggumi för säkerhet skull.

Har ffa de senaste sju åren haft en sinnestillvaro som varit väldig svajande och som gått upp och ner (dock oftast ner) i ständiga återkommande perioder. Innan dess var jag mer eller mindre konstant sjuk med äs innan jag lyckades ta mig ut ur träsket och då mådde ganska bra i några år. För sju år sedan bröt jag och min senaste (!!!) pojkvän upp. Det var han som gjorde slut och trots att jag var överens med honom om det och jag trol hade gjort slut dagen efter så tog det jättehårt på mig. Jag var helt förtvivlad över att ha blivit lämnad. Detta trots att jag genom hela vårt förhållande ständigt gått med en osäkerhet och tvivel inför vad han kände då han inte visade mycket känslor eller var särskilt empatisk. Gjorde något som jag nu i efterhand kanske kan inse inte var det bästa egentligen, jag flydde. Flydde från de vänner jag hade, flydde från familj och allt som jag kände till. Ville bara börja om och vara ensam. Mådde inte så bra och blev ganska destruktiv i mitt levene, tog inte hand om mig själv eller mitt hem. Hade givetvis en fantastisk och stark yta utåt. Droppen blev nog när min lilla mamma en dag kom förbi oanmäld!!!!!!!!! DET FÅR MAN INTE GÖRA!!!!!!!!! och såg mitt helvete med disk, kläder och mat överallt. Jag hade fått slut på nya tallrikar och bestick så hade köpt hem engångs. Det var en av de värsta dagarna i mitt liv, kände mig så förödmjukad och äcklig. Mamma sa inget utan hjälpte mig städa upp och sen pratade vi aldrig om det mer. Vi skrattade efteråt och låtsades som ingenting. Jag fortsatte att säga att allt var bra om hon undrade. Det var alltid och har alltid varit bra.

Men just idag är det ju faktisk en bra dag och jag kan säga det som blivit det svåraste av allt.  Jag kan svara på frågan hur det är och känna att jag kan ge ett ärligt svar; det är bra.


Kommentarer
Postat av: Pee

Vad kul att höra att du blir inspirerad av oss!:)

Inspiration är skönt, det är liksom lite gnista i det..



En fråga bara, har du någon att prata med, när det är som jobbigast?

Eller över huvud taget?

Så att du inte är själv i det jobbiga, menar jag..

2009-04-22 @ 13:27:56
URL: http://a-dirty-pretty-thing.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0