frokenlejon

Fan fan fan, så gjorde jag det igen... Ont i magen och pendlande blodtrycksfall som ger mig huvudvärk. Haft ett Hönökakegluffs ikväll. Skulle ju bara ta en macka, jovisst, vem tror jag att jag lurar? Jag känner ju i hela kroppen och vet ju så väl att jag planerat denna hets ända sedan jobbdagen började närma sig sitt slut. Vad är jag sugen på, vad är jag sugen på, vad är jag sugen på? Min djävul tar över och lockar och pockar med hur synd det faktiskt är om mig, är ju faktiskt jättetrött, var ju faktistk sjuk i fredags, det räcker ju med EN macka..till slut blir allt bara tyst och tomt i hjärnan och kroppen. Jag kommer aldrig ens så långt att jag börjar hetsa för att tränga undan känslor, jag äter redan innan jag kan ana att de finns. Hetsen är en slug jäkel...
Söndagskvällarna är alltid fulla med intentioner om förändring och förbättring. Måndagsmornarna likaså, mkt positivitet och planer för hur dagen, veckan och framtiden skall lyckas. Och jag tror verkligen på mig själv, nu jäklar ska jag börja med att klara av denna dag bra. Sen går dagen och jag blir tröttare och tröttare och börjar i min hjärna fantisera om vad jag är sugen på, vad kan jag äta...men jag ska gå med hunden direkt efter jobb ialla fall. Absolut. Sen är jobbdagen slut och jag är såå trött och hungrig,  orkar inte, måste äta, borde sova men måste äta.
Tycker inte om personen jag ser i spegeln, därför undviker jag att spegla mig. Ser hur jag den senaste tiden förstört mig själv. Från att vara lite mullig börjar jag nu snart svämma över. Har i stort sett slutat med att kompensera med kräkningar men önskar att jag kunde börja igen. Ser ju hur det sätter sina spår. Det är bara det att jag insett att det är ganska otrevligt att kräkas. Tänk att jag inte sett det innan.
 Nu är det sen kväll igen och hoppet och viljan börja komma tillbaka, gick en skön kvällsprommenad med hunden och ena kisen. Andades och kände hur kroppen och livet sakta vaknade till liv igen.
SUCK! Mår så illa och vet ju vad jag helst av allt skulle vilja göra.