Ljuva vårtid

Varit i skogen med hunden, så ljuvligt...Satte mig en stund vid sjön och reflekterade över vad som än kom över mig. Vad vill jag med blggen? Kommer jag verkligen kunna öppna mig och skriva om det jag så sällan vågar prata om. Min bästa vän kallar mig ju inte för inte för musslan...
Känner verkligen hur jag kan andas när jag är ute i naturen. Då kan jag ana att det finns liv i mig och att jag kan få fatt i någon känslor.

Var och handlade lite innan och motstod en impuls att köpa hem kanelbullar och wienerbröd (det är ju så bra att ha hemma i frysen om i fall att någon skulle titta förbi...). Kändes bra då men nu vill jag bara ha dem allihopa och bara trycka i mig. Först när jag kände impulsen försökte jag göra det som är klokt; jag åt middag, jag var nog egentligen hungrig....men nu är suget ännu större trots att jag är mätt på middagen. Motstod inte impulsen att köpa glass och känner redan nu att jag vet hur det kommer sluta. Är det att vara lat och ge upp kampen? Att kapitulera? Vet ju egentligen att jag just nu bara vill att solen ska gå i moln så att jag med gott samvete kan träffa mina bästa/värsta vänner. Tv´n och maten.....
Ska ta ett tugummi men känner redan att det är för sent, kvällen kommer sluta i skit. Orkar inte vara stark idag heller. Känner hur jag börjar närma mig hålet igen och att jag förr eller senare kommer att kräkas. Fast inte idag, inte idag, inte idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0